Café

Livet går vidare utan att man ibland reflekterar kring varför man gör som man gör. Det känns väldigt lätt att bara glida med strömmen. Men ibland måste man stanna up och fråga sig, vart är jag på väg? Vad vill jag med mitt liv? Så upptäcker man att Gud har tankar och med tiden inser vi att det föds något annat djupt inom oss som längtar efter mer. Jag och Helena har hand om ungdomsarbetet i Korskyrkan och vi insåg i våras att vi ville mer med ungdomsarbetet. Äntligen så blir det av. På lördag är det ett ungdomscafé i korskyrkan där ungdomar kan ta med sina vänner som annars inte är så vana med kyrkan. Vi är ett team på typ 9 pers som jobbar med att utveckla caféet. Alla är välkomna att komma och uppleva dess begynnelse.

Nytt Jobb

Jag började ett nytt jobb förra veckan - Rättsmedicin. Det känns speciellt att vara här. Jag står och obducerar mest hela dagarna. Arbetsolyckor, trafikolyckor, mord, självmord, oidentifierbara ruttna kroppar - det känns som man har hamnat i en annan värld, en värld av misär. Människor som bor ensamma och dör utan att någon vet om det förrän mycket senare, depressioner som ger oönskade utgångar, knivar som huggs i människor på fyllan, med mera - här får man se samhällets baksida. Det har känts lite overkligt, men ändå väldigt intressant. Det har gett mig ett annat perspektiv på livet. Livet är bräckligare än vad man tror. Vad gör vi med våra liv? Hur väljer vi att leva det liv som skaparen har gett oss? Det tåls att tänka på.

Blogtips

Rekommenderad läsning här: Kära vännerna Krister och Resa skriver om sin resa med Mr. Blues.

Söndag

Bröllopsresa

sol, bad, hav, croissanter, jerkburgare, snorkling, bön, solnedgång, massage, parasailing, tennis, färsk annanas, krabbor, morgonrockar, ingen klocka, mylady, dykning, bra läsning, samtal, skratt, regn, vattenfall, krokodiler, leenden, närhet- vår bröllopsresa med några enkla ord

Honeymoon

Nygifta och lyckliga reste vi igar till Jamaica...

Döden har mist sin udd

I helgen har död och liv mötts. Tårarna har trillat sakta ned för kinderna.

Gud har blivit större och Hans ord tröstar:

”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?”

Jag svarade: ”Du vet det, herre.”

Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Det hopp vi har är dyrbart.

Nedräknare

Fick denna nedräknare av Linda idag. Blev lite nervös!

Just nu är Peter och nästan alla våra musiker i kyrkan och övar. Yipee!

Möhippa och kast med liten brudbukett

Satt på båten till Visby. Fem dagar med Peter och goa vänner på Gotland: vila, bön, samtal, god mat, långa promenader. Kan man ha det bättre?

Det visade sig att det kan man. Plötsligt, out of the blue, stod Sandra, Mosy, Bettan och Lisa där (Linda anslöt lite senare)! På Gotlansfärjan! Jag tittade på Th och insåg att jag var utsatt för en komplott... eller, nja, snarare min möhippa. Det tog flera minuter innan jag fattade att alla de här ljuvliga, fantastiska vännerna var på samma färja som oss och att vi skulle tillbringa en hel massa tid ihop!

Th frågade mig dagen efter vad som varit bäst. Jag svarade: allt (sminket, uppdragen, matlagningen i trangiaköket, Mosys kaka, kast med liten brudbukett)! I efterhand kan jag nog ändå tycka att det fanns en sak som stack ut, något som var extra värdefullt. Det var en vacker gåva som jag uppskattade otroligt mycket: mina vänner bad för mig.