Honeymoon

Nygifta och lyckliga reste vi igar till Jamaica...

Döden har mist sin udd

I helgen har död och liv mötts. Tårarna har trillat sakta ned för kinderna.

Gud har blivit större och Hans ord tröstar:

”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?”

Jag svarade: ”Du vet det, herre.”

Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Det hopp vi har är dyrbart.

Nedräknare

Fick denna nedräknare av Linda idag. Blev lite nervös!

Just nu är Peter och nästan alla våra musiker i kyrkan och övar. Yipee!

Möhippa och kast med liten brudbukett

Satt på båten till Visby. Fem dagar med Peter och goa vänner på Gotland: vila, bön, samtal, god mat, långa promenader. Kan man ha det bättre?

Det visade sig att det kan man. Plötsligt, out of the blue, stod Sandra, Mosy, Bettan och Lisa där (Linda anslöt lite senare)! På Gotlansfärjan! Jag tittade på Th och insåg att jag var utsatt för en komplott... eller, nja, snarare min möhippa. Det tog flera minuter innan jag fattade att alla de här ljuvliga, fantastiska vännerna var på samma färja som oss och att vi skulle tillbringa en hel massa tid ihop!

Th frågade mig dagen efter vad som varit bäst. Jag svarade: allt (sminket, uppdragen, matlagningen i trangiaköket, Mosys kaka, kast med liten brudbukett)! I efterhand kan jag nog ändå tycka att det fanns en sak som stack ut, något som var extra värdefullt. Det var en vacker gåva som jag uppskattade otroligt mycket: mina vänner bad för mig.