Tenstamarknad 2006

Helena säger:

Under några dagar varje år förvandlas Tensta till en festplats. Denna lilla förort besöks då av tusentals människor från hela Stockholmsområdet. Turkiska vinbladsdolmar, samba, svensk folkdans, kebab och hip-hop från Hässelby får samsas i Tensta centrum. Tensta är förorten där en majoritet av invånarna har utomeuropeisk bakgrund och där moskén och de somaliska/turkiska/kurdiska föreningarna sätter sin prägel på vardagslivet. Men under BO06 och Tenstamarknad förändras den bilden något. Bland slöjorna skymtar ett och annat blont huvud.

Jag har det senaste dryga året varit engagerad i Tensta-föreningen Loop. Vi vill skapa alternativa, droogfria mötesplatser för ungdomar i Tensta. För andra året i rad fick vi förmånen att organisera ungdomsaktiviteterna på Tenstamarknad. 6 månader av telefonsamtal, planering, möten, möten, möten och bön resulterade i ungdomstorget Loop 2006. En klättervägg, ett café, en lyftkran, 30 läskbackar, en DJ, nagellack, en hel massa pärlor och närmare 60 frivilliga från New Life!

Ungdomstorgets besökare var barn från 8-14 år... så det blev väl snarare "barntorget." Barnen köade i timmar för att få "stapla back" och klättra på klätterväggen. Runt några bord vid caféet satt de och gjorde sina egna smycken eller fick naglarna målade. Stämningen var på topp!

Hemma Igen

(Peter)
Efter att ha varit borta nästa hela sommaren så känns det skönt att komma hem. Bilder från sommaren har jag laddat upp nu på nätet och man kan se dem på peterandhelena.com Jag kom på här om dagen att detta är mitt sista år som singel (fast med fästmö) i den bemärkelse att bo "independent". O jag har hittat någon att leva resten av mitt liv med. Det känns både spännande och overkligt. Nu planerar Helena och Jag bröllop. Av någon anledning trodde jag aldrig att denna stund skulle komma, men Gud är nådig mot mig. Små beslut blir stora beslut. Det är egentligen rätt fascinerande hur vissa beslut påverkar hela livet. Livet har sin gång ibland utan att man märker att den för en vidare på floden aldrig mer att ta sig tillbaka. Framtiden blir nuet och nuet blir det förflutna. Ibland vill man spola framåt, ibland vill man pausa, och ibland vill man backa, men flodens ström är jämn och oföränderlig. Man kan lika gärna luta sig tillbaka i sin flotte och njuta. Njuta av vaddå? Livets fart, tider, säsonger, stunder, och förändringar. Ett observandum dock! Det är lättare att njuta när man vet vart floden slutar.

Konsten att göra Stockholm

Många avsked just nu. Bettan har flugit till Montana. Matilda bor i Danderyd, tack och lov bara tillfälligt. Lisa flyttar snart till Örebro...

Igår var det lördag kväll. Lisa och och jag åt popcorn och tittade på engelska deckare. Sedan började Lisa sitt avsked av Stockholm och jag , som god vän, har varit solidarisk. Vi började med att skälla på SL:s automatiska reseplanerare. Vilken stockholmare har inte gjort detta?

- Du vill åka från Hellbergaskolan.
- NEJ! Bromstensplan...
- Sa du Odenplan?
- NEJ! Ahhhh... (skrik och frustration blandat med fnitter)

Vi fortsatte Lisas avskedsturné morgonen efter. Syftet var enkelt: att uppfylla så många typiska Stockholmsfenomen som möjligt. Vi sprang till tunnelbanan. Köpte latte till överpris i den italienska galeterian, trots att vi skulle till kyrkan och kunde dricka kaffe där för mindre än halva priset... Vi konstaterar dock att detta är ett innerstadsfenomen. Som förortskvinnor kan vi inte uppleva detta dagligen. Det är svårt att cykla en mil med en latte i handen. Och det blir rätt dyrt och blött. Och så är det ingen som ser oss när vi cyklar med latten. Halva poängen med att köpa take away latte är att synas med den- bara så att ni vet.

Åkte några få meter med bussen. (varför gå när man kan åka?) Lisa betalade 20 kr för att åka över en bro i en trång, svettig buss med för många andra likasinnade. Vi åkte till Street, Stockholms Camden Market. På Street tillbringade vi sedan timmar i en soffa tillsammans med vänner. Försökte se otillgängliga, coola och originella ut. Man är ju Stockholmare.

På väg hem blev vi dissade av två vänner som tyckte att Spånga ligger för långt bort- tolv minuter med tåg... Än en gång dissade av innerstadsbor för att vi bor i förorten. Ännu ett Stockholmsfenomen. Den goda nyheten var dock att Matilda, som hängt med oss i en av sofforna, lämnade Danderyd för en kväll och kom hem.

Nu väntar jag, otålig som ett barn, på en återförening! 38 timmar...

/Helena