måndag, december 25, 2006

Död åt Vichy Noveau!

Om du undrar över vår rubrik så kan vi säga att mer kommer om det... Vi har haft vilda diskussioner om vattenresurser och mycket mer på tåget mellan Borås och Uppsala. Peter med sitt resonerande, logiska perspsktiv och Helena med sitt idealistiska och känslomässiga perspektiv. Patos möter logos. Alla vill ju rädda världen på sitt sätt. Det vi enades kring på slutet var att sann förändring endas kan ske genom relationer, först och främst Gudsrelationen. Vi påmindes om detta när vi pratade om en gemensam bekant och hur mycket han har förändrats på senare år. Den här killen har en tuff bakgrund, där han blev förkastad av de som borde ha stått honom närmast. I en miljö där han har fått bli älskad för den han är men också fått gränser och värderingar så har han mjuknat, utvecklats och hans liv har förvandlats.
Det sägs att man inte kan lära gammla hundar sitta. Men det är aldrig för sent att förändras. I Guds ögon finns alltid chans till nystart.

tisdag, december 19, 2006

Sjukdom

Jag har varit sjuk. Ingen i min omgivning har varit så sjuk som jag. Jag ställer mig frågan. Vad är vitsen med att vara sjuk. Finns det något syfte. Varför? Jag bad Gud att han skulle ta bort min sjukdom, men den förblev och spöa skiten ur mig. Nu, lite efterhängsen och nostalgisk tänker jag tillbaka. Så slog det mig plötsligt. Jag insåg att det ändå fanns ett guldkorn att hämta. Jag kom på att jag är dödlig. Låter kanske inte så märkvärdigt, men det blev som en liten uppenbarelse för mig. Det är en sak att veta, visst, jag kommer dö en dag, men det är något helt annat att förstå att det faktiskt kommer ske. Visste du att du är dödlig? Du kommer dö du med. Ditt liv är skört som mitt. Vi är som en vindpust, en vissnande blomma. Här idag, borta imorgon. Du tänker: hur fick du allt detta av att vara sjuk några dagar. Det är ju alla ibland. Men ibland kommer en livets tanke och den slår rot och lämnar inte sinnet så lätt, men jag har funnit uppmuntran. Jag har funnit livets källa. Kroppen må ha sin gång, men själen vet det egentliga målet. Känner du till målet?