Sjukdom

Jag har varit sjuk. Ingen i min omgivning har varit så sjuk som jag. Jag ställer mig frågan. Vad är vitsen med att vara sjuk. Finns det något syfte. Varför? Jag bad Gud att han skulle ta bort min sjukdom, men den förblev och spöa skiten ur mig. Nu, lite efterhängsen och nostalgisk tänker jag tillbaka. Så slog det mig plötsligt. Jag insåg att det ändå fanns ett guldkorn att hämta. Jag kom på att jag är dödlig. Låter kanske inte så märkvärdigt, men det blev som en liten uppenbarelse för mig. Det är en sak att veta, visst, jag kommer dö en dag, men det är något helt annat att förstå att det faktiskt kommer ske. Visste du att du är dödlig? Du kommer dö du med. Ditt liv är skört som mitt. Vi är som en vindpust, en vissnande blomma. Här idag, borta imorgon. Du tänker: hur fick du allt detta av att vara sjuk några dagar. Det är ju alla ibland. Men ibland kommer en livets tanke och den slår rot och lämnar inte sinnet så lätt, men jag har funnit uppmuntran. Jag har funnit livets källa. Kroppen må ha sin gång, men själen vet det egentliga målet. Känner du till målet?